Att sätta sig på yogamattan efter att inte ha gjort yoga “på riktigt” på flera år och inse att man inte är i närheten av lika flexibel som man var tidigare.
Att känna att alla asanas/övningar är en utmaning på alla sätt. Utan att värdera, utan att döma. Att tillåta detta. Låta det var som det är och med små steg ta sig dit man vill.
Att inte ens kunna göra vissa övningar som var “piece of cake” förut. Bara att acceptera och göra det man kan. Kanske en dag framöver kommer man kunna göra den andra övningen, eller inte. Acceptansen måste hela tiden finnas där och att inse att man är där man är i livet och i kroppen och utgå från de förutsättningar man har.

Handlar framsteg inom yogan för mig om att komma djupare in i ställningarna? Nä. För mig handlar det om att känna att något jag knappt klarade tidigare fungerar allt bättre. Som stelheten i höfterna. Att se hur jag efter tjugo dagar nu är mycket smidigare och rörligare. Känslan av att smärtan i axlarna är en aning mindre efter dessa tjugo dagar. Det är dessa framsteg som är framsteg för mig. Att känna att små saker i livet blir enklare på grund av yogan. Att lugnet i livet överlag lättare infinner sig.
Även om jag efter endast 21 dagar (av minst 100) känner framsteg i kroppen så kan jag samtidigt känna ett enormt motstånd mot att sätta mig på mattan stundtals. Många gånger vill jag undvika det till varje pris. Märkligt kan anses, men det är så det är. Hur jag kommer förbi det? Jag bara gör det. Ju mer motstånd jag känner desto mer anledning att sätta mig på mattan. Om jag blir irriterad av en övning så lägger mer fokus på den. Inte om den smärtar på fel sätt dvs, men just om den irriterar mig så att jag känner att jag skulle göra vad som helst för att slippa den – det är oftast de övningar som är de bästa för oss.

Att få in en ny vana i livet är inte alltid lätt. Det tar tid. Låt det ta tid. var snäll mot dig själv.

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Sedan juldagen har jag lovat mig att sitta på yogamattan minst 3 minuter varje dag. Jag har inga krav på mig förutom dessa tre minuter. Dock har det blivit 40 minuters yoga nästan varje dag sedan dess. Min sambo Viktor gör samma sak, fast med träning. Han tränar 3 minuter varje dag.
Och varför gör jag detta?
Jo, jag behöver verkligen komma igång med yogan – den får mig att bli lugn i själen och på något sätt leder det till att jag blir snällare mot mig själv och bryr mig mera om mitt allmänna mående. Det leder även till att jag då vill äta bättre, promenera mera, träna mera, etc.

För några år sedan gjorde jag en hel del yoga, men sedan några år tillbaka har det inte blivit mycket alls, därav denna utmaning jag gett mig själv. Under årens lopp har kroppen sagt ifrån genom att göra ont på många olika ställen, vilket har lett till att yogan varit svårt att göra med dålig handled, dålig axel, ont i ländryggen, etc. Men nu gör jag det i alla fall och en känsla inom mig säger att detta kommer leda till det läkande jag hela tiden velat ha. Det läkande jag sökt genom att “kämpa” på alla sätt. Istället gör jag nu på ett annat sätt.
Jag tar det lugnt och låter kroppen styra mig på alla sätt. När, jag kan inte alls göra det jag kunde tidigare i yogan, men jag ser det inte som ett misslyckande. Jag ser det som ett vinnande att ta tag i yogan och göra den varje dag. Redan efter denna korta tid, där jag har anpassat yogan efter min kropps förutsättningar, känner jag att axeln är stabilare, handleden klarar mera och ryggen känns alltmer rörlig.
Steg för steg blir jag starkare och jag känner mig så oerhört motiverad av detta.

Till gymmet kommer jag endast en gång i veckan, och som personlig tränare vet jag att en gång i veckan är för lite, men just nu ser jag det med snälla ögon – en gång i veckan är bättre än ingen gång alls.
Vi ska vara snälla mot oss själva på alla sätt. Ofta har vi en tendens att vara hårdast mot oss själva. Varför? Det är så otroligt onödigt. Dags för ändring. Vi är ju det viktigaste i våra egna liv. Vi måste ta hand om oss själva och vara snälla mot oss själva. Eller hur?

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Varje årsskifte går jag igenom lite vad som hänt under året, vad jag har lärt mig, hur jag har haft det, vilka som varit mina styrkor, etc.
2017 var överlag ett ganska tufft år för mig med tappad energi, kristallsjukan och mycket annat, så när jag vid årsskiftet skulle gå igenom hur det gångna året varit så kändes det som att det var svårt att hitta det som varit positivt, vilket kändes viktigt att också lägga fokus på.
Därför har jag nu börjat fylla i en anteckningsbok/dagbok, där jag varje kväll sedan 1 januari skriver ner saker och ting som varit bra under dagen. Endast bra saker. Vissa dagar kanske jag skriver hur mycket som helst, medans lite sämre dagar står det endast att tandkrämen funkade bra och jag gjorde grön juice. Vi ska alltid göra vårt bästa varje dag, men vi måste komma ihåg att vårt bästa varierar från dag till dag. Så det handlar om att aldrig döma oss själva.
Så när jag i slutet av december i år sitter och ska gå igenom 2018 så förutom de eventuella motgångar jag har haft så finns det även en hel bok där all fokus ligger på det fina i tillvaron. De små tingens värde i livet. Vackert på nåt sätt.

God fortsättning alla fina och kom ihåg att vara snäll mot dig själv och aldrig döma dig själv så hårt.

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!