Hej fina du,

Har du vårkänslor nu när graderna klättrar uppåt på termometern och solen skiner med alltmer värmande strålar?
Jag har vårkänslor. Men inte på det sätt som ordet “vårkänslor” verkar innebära. Som jag har uppfattat det så ska det spritta i benen, man ska le och skratta och känna stor förhoppning inför den sommar som är på väg. Glädje och sociala aktiviteter är ord jag känns förknippar med “vårkänslor”. Riktigt så är det inte för mig. Jag njuter massor av att solen tittar fram, men för mig har jag alltid blivit lite lätt deppig vid våren. Jag känner “krav” på mig att vara mera social och ha så roligt och vara igång med saker och ting. När det blir krav på att något bör vara på ett visst sätt tappar jag lite sugen. Det är precis som t ex att fira nyår. Jag kan på en hand räkna ut nyårsaftnar jag verkligen kommer ihåg och kvällar som var härliga. Oftast är det så mycket förväntningar och annat som på något sätt tar bort det roliga i allt. I alla fall är det så för mig. Och detta med våren har jag känt så länge jag kan minnas. Nu känner jag nog lite samma sak, men tillåter mig att ta saker långsamt i min takt. Min spralliga känslor kommer också, men inte riktigt än. Jag tar det lugnt. Ett steg i taget. Tittar ut lite på balkongen. Tar en promenad i parken. Men det sociala och alla förväntningar – njae dom hoppar jag nog över. För mig kommer glädjen inte av ett väder – utan den kommer inifrån, när jag känner för det och när jag vill. Kanske det egentligen är så att jag sätter mig lite “på tvären” när våren kommer. Som en liten unge som stampar i marken och själv vill bestämma när det är dags att vara aktiv och social och glad. Ja, så kan det vara. men det spelar ingen roll. Jag är som jag är och jag mår bra och har roligt och kommer ut i världen när jag är redo för det. Inte än då alltså 😉 Men halleduttan vad jag njuter av allt som blommar. Så vackert det är. Jag älskar verkligen att både Viktor och jag har fotograferandet som intresse. Det är superroligt!

Och kroppen har lugnat sig efter att jag pratade med “ört/akupunktör”-mannen och minskade dosen med hälften. Så jag har sovit som en stock två nätter på raken nu. Wihoo! Och det är inte vanligt vad gäller mig. jag brukar alltid vakna några gånger och gå på toa, men nope, inte dessa nätter. Helt ljuvligt. Tack, tack, tack!

Sol, glädje & kramar,
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!