Hej fina du,

Det är lite glest här mellan mina inlägg inser jag 😉 Jag har aldrig varit den som har delat vad jag gör privat utan mest lite tankar och funderingar över saker i livet. Men varför sätta massa regler och riktlinjer? Varför inte bara låta det bli som det blir och se vad som växer fram? Så det tänker jag göra från och med nu.

Viktor är ledig denna vecka. Det är den enda semestern han har nu i sommar, så vi njuter massor. Dock är min kropp inte bra alls. Har fått en rejäl dipp. Som en del av er vet så var jag med i en bilolycka 1999. Den satte eviga spår i kroppen tyvärr. I vintras blev jag även påkörd bakifrån när jag stod vid ett rödljus och det har tyvärr gjort allt snäppet värre. Vissa dagar är jag helt ok, andra dagar inte. Även energin har dippat i många år nu och fortsätter dippa, så brist på energi i samband med att ha extra ont är inte alltid den bästa kombon. Vänner får ha tålamod att fikaträffar avbokas och saker jag lovar inte blir av. Jag brukar säga att “livet kommer emellan”, vilket det ofta gör, men ibland kommer “kroppen emellan” och så är det just nu. Att jag sedan snubblade i trappan när jag var i Spanien i juni gjorde inte saken bättre tyvärr. Men ja, it is what it is och jag gör det bästa jag kan på alla sätt, men det blir att ha fokuset inställt på att de saker man planerar från dag till dag kanske inte blir av och det får vara okej. Och att inte värdera allt hela tiden utan låta det bli som det blir.

Men idag var jag lite bättre och vi kom iväg på en “utflykt” till Bauhaus för att fixa med en panel runt vårat garderobssystem hemma. Något vi skulle ha gjort för flera månader sedan, men ja, du vet ju hur det blir när man säger “vi gör det sen …” Sen = aldrig 😉

Vi åkte vidare till supermysig Katrinetorps gård där vi fikade och gick runt och mös i deras park/trädgård. Där är otroligt vackert. Verkligen.

Imorgon kommer våra nya sängar som vi har beställt. ÄNTLGEN är det dags för ställbara sängar. Åh vad jag längtar. Hoppas sååå att de kommer bli bra. Att provligga en säng under några minuter i en butik är ju inte riktigt detsamma som att sova i den flera timmar på raken varje natt under flera år 😉 Så håll alla tummar det kommer bli bra.

Jag kommer nog inte alltid skriva om att jag har ont. Ofta säger jag aldrig nåt, men jag lyssnade på ett sommarprat häromdagen ang rädslor och att våga vara sann, så jag tänkte – ah, jag ska nog se om jag verkligen ska visa hela mig. (Näe, inte på det viset 😉 ) Ja, vi ser vad det blir av allt. Livet är här. Livet är nu och vi gör det bästa att leva det fullt ut på det sätt vi kan. Och jag älskar att leva. Verkligen

Ha en helt underbar dag,

Sol, glädje och kramar
Lina ❤

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!