Ofta har vi människor vant oss vid att värdera saker och ting som bra eller dåligt. Vi har många gånger svårt att bara låta saker vara som de är – just utan att värdera dom.

Just nu vilar jag i allt som sker och även i allt som inte sker.
Att ha vaknat upp till att känna hur tungt det faktiskt har varit att bo i husbil heltid i1,5 år har varit lite tufft. Vi har verkligen gjort vad vi kunnat för att göra allt så bra som möjligt, men ingen av oss är gjorde för att bo i ett litet rullande hem. Och att alltid ha sociala grannar som vill umgås och prata, om vi inte hittar ödsliga platser i skogen. Att många svenskar är så otroligt sociala på ställplatser utomlands förvånar mig. I Sverige håller alla sig på sin kant, men utomlands verkar det som de flesta tar igen allt och klampar fram till vem som helst för att prata. Utan hänsyn till om andra vill prata med dom. Att ha ett privatliv när man står på ställplats eller camping är i stort sett obefintligt.

Jag längtar så otroligt efter att ha eget hus och egen tomt. Ingen som kommer och ska prata med mig när jag står ute och njuter av solens strålar i ansiktet. Det ska bli helt magiskt. Vi har inte tagit första bästa hus utan verkligen väntat in det hus som känts mest rätt för oss.

Och ni fixar vi för fullt med att starta bankkonto, fixa med hemförsäkring, etc. Allt byråkratiskt är otroligt mkt mer komplicerat än i Sverige. Det är bara att gilla läget och anpassa sig. Ska man värdera det som dåligt lär man bli koko.
Nä, jag tror vi överlag behöver sluta värdera allt som bra eller dåligt. Saker bara är. Som nu – i Spanien är allt meckigare och så bara är det. Och att jag sedan en vecka tillbaka är väldigt trött, lite deppig och samtidigt glad och upplyft – inget att värdera – det bara är som det är och jag vilar i allt. Jag vilar i känslorna och jag vilar i det som är.

Jaaa sen måste jag säga att jag nu är inne på vecka 6 med att göra breathwork varje dag (ja, förutom uppehåll påa ca en vecka när jag hade kräksjuka …). Alltså wow när man gör ngt så kontinuerligt. Jag lär dela mer av det sen. jag vill verkligen göra det kontinuerligt under en längre period för att verkligen se hur det påverkar mig. Vi måste ju alltid “walk our talk” annars blir vi inte trovärdiga. Och det är viktigt att tala utifrån erfarenhet och inte vad vi fått berättat för oss.
Som när jag var utbränd och hade en sjuksköterska som häll föreläsning om utbrändhet. Det var den sämsta föreläsning jag har varit på. Hon hade INTE varit utbränd och det var tydligt hon inte visste vad hon pratade om. Nä, trovärdighet är väldigt viktigt, eller hur? Jag vill i alla fall lära mig saker av andra där de själva har erfarenhet, inte bara kunskap. Känner du samma?

Jag önskar dig en helt magisk dag,

Stor varm kram Lina

Ps – om du inte är uppskriven på mina mailutskick får du gärna klicka här och anmäla dig.