Sedan juldagen har jag lovat mig att sitta på yogamattan minst 3 minuter varje dag. Jag har inga krav på mig förutom dessa tre minuter. Dock har det blivit 40 minuters yoga nästan varje dag sedan dess. Min sambo Viktor gör samma sak, fast med träning. Han tränar 3 minuter varje dag.
Och varför gör jag detta?
Jo, jag behöver verkligen komma igång med yogan – den får mig att bli lugn i själen och på något sätt leder det till att jag blir snällare mot mig själv och bryr mig mera om mitt allmänna mående. Det leder även till att jag då vill äta bättre, promenera mera, träna mera, etc.

För några år sedan gjorde jag en hel del yoga, men sedan några år tillbaka har det inte blivit mycket alls, därav denna utmaning jag gett mig själv. Under årens lopp har kroppen sagt ifrån genom att göra ont på många olika ställen, vilket har lett till att yogan varit svårt att göra med dålig handled, dålig axel, ont i ländryggen, etc. Men nu gör jag det i alla fall och en känsla inom mig säger att detta kommer leda till det läkande jag hela tiden velat ha. Det läkande jag sökt genom att “kämpa” på alla sätt. Istället gör jag nu på ett annat sätt.
Jag tar det lugnt och låter kroppen styra mig på alla sätt. När, jag kan inte alls göra det jag kunde tidigare i yogan, men jag ser det inte som ett misslyckande. Jag ser det som ett vinnande att ta tag i yogan och göra den varje dag. Redan efter denna korta tid, där jag har anpassat yogan efter min kropps förutsättningar, känner jag att axeln är stabilare, handleden klarar mera och ryggen känns alltmer rörlig.
Steg för steg blir jag starkare och jag känner mig så oerhört motiverad av detta.

Till gymmet kommer jag endast en gång i veckan, och som personlig tränare vet jag att en gång i veckan är för lite, men just nu ser jag det med snälla ögon – en gång i veckan är bättre än ingen gång alls.
Vi ska vara snälla mot oss själva på alla sätt. Ofta har vi en tendens att vara hårdast mot oss själva. Varför? Det är så otroligt onödigt. Dags för ändring. Vi är ju det viktigaste i våra egna liv. Vi måste ta hand om oss själva och vara snälla mot oss själva. Eller hur?

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Varje årsskifte går jag igenom lite vad som hänt under året, vad jag har lärt mig, hur jag har haft det, vilka som varit mina styrkor, etc.
2017 var överlag ett ganska tufft år för mig med tappad energi, kristallsjukan och mycket annat, så när jag vid årsskiftet skulle gå igenom hur det gångna året varit så kändes det som att det var svårt att hitta det som varit positivt, vilket kändes viktigt att också lägga fokus på.
Därför har jag nu börjat fylla i en anteckningsbok/dagbok, där jag varje kväll sedan 1 januari skriver ner saker och ting som varit bra under dagen. Endast bra saker. Vissa dagar kanske jag skriver hur mycket som helst, medans lite sämre dagar står det endast att tandkrämen funkade bra och jag gjorde grön juice. Vi ska alltid göra vårt bästa varje dag, men vi måste komma ihåg att vårt bästa varierar från dag till dag. Så det handlar om att aldrig döma oss själva.
Så när jag i slutet av december i år sitter och ska gå igenom 2018 så förutom de eventuella motgångar jag har haft så finns det även en hel bok där all fokus ligger på det fina i tillvaron. De små tingens värde i livet. Vackert på nåt sätt.

God fortsättning alla fina och kom ihåg att vara snäll mot dig själv och aldrig döma dig själv så hårt.

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Vikten av att våga göra fel. Våga göra misstag. Sluta döma. Sluta värdera. Inget är bra eller dåligt. Saker bara är. Inget är bättre eller sämre.

Jag tror egentligen inte vi är rädda för att misslyckas utan för att lyckas. Hur tänker jag här, undrar kanske du? Jo, jag tänker så här. Om vi misslyckas är vi fortfarande kvar där vi är och har det vi har – ingen fara skedd; allt är liksom som det brukar och som det “ska” vara, det är invant och tryggt. Men om vi lyckas, vad händer då? Då kan saker och ting förändras, livet kan se annorlunda ut, kanske vi behöver ta mer ansvar, ta mer plats i livet, etc.
Jag tror att om vi sitter fast med saker i livet så ska vi fundera på om det är rädslan att misslyckas eller lyckas som kan ligga bakom. och fokusera på om de val vi gör är av kärlek (som tar oss framåt i livet) eller rädsla (som får oss att stanna).

Jag har alltid trott det varit min rädsla för att göra fel, t ex med det mediala, som legat bakom mina inre hinder. Och ja, det är inte roligt att sitta och kommunicera med en ande, berätta allt för en person (vänner som jag just nu övar på) och har allt fel. Jag känner mig inte speciellt trovärdig och nästan som en “lögnare”, men i grund och botten vet jag att det är rädslan för att lyckas som är större. Vad ska jag göra när allt det mediala hamnar på plats? Är jag rädd för min egen storhet? Vi bär ju alla på en oerhörd storhet som har som mål att finnas och få leva, men vi döljer det omedvetet ofta då det inte passar in i världen att just skina och glänsa. Men det är exakt vad jag tror vi ska göra. Vi ska hitta vårt inre syfte, våga lysa som de stjärnor vi är och gå ut i världen och sprida det ljus och den glädje vi är här för att sprida.

Everything is connected,
Lina ♥

Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg –  tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!

Hej alla fina,

Jag är jag tillbaka! Tillbaka med skrivandet. Tillbaka till min andliga resa. Tillbaka till det mediala. Resan börjar nu.
Jag hade tänkt skriva på engelska, men inser att det nog blir på svenska, men vi ser vad som händer.

Allt började egentligen när jag föddes. Den mediala förmågan fanns där från början, även om jag då inte förstod vad det var. Jag kände mig rädd och det kändes som någon var ute efter mig. Jag la upp skyddande murar med nallar runt sängen och bad att de skulle skygga mig mot allt. Jag förstod inte vad allt var, vilket jag iofs fortfarande inte gör. Men när man är liten och inget förstår, blir det man känner lätt overkligt när man pratar med andra, som ofta negligerar det man känner då det tror man hittar på.
Att höra och känna så mycket olika saker var påfrestande. Jag brukade gömma mig bakom min gardin i mitt rum, satte mig i fönsterkarmen och drömde mig iväg. Kanske var det så att jag mediterade där utan att veta det? Vem vet.

Nu efteråt kan jag se hur jag stängde ner i tonåren och flydde in i spritens värld, matens värld, destruktivitetens och självförstörandets värld, misshandels värld, etc. Det fanns så mycket känslor inom mig som jag inte kunde placera utan jag försökte istället fly från allt genom att slå på mig själv och insåg inte förrän efter en bilolycka (när jag var tvungen att stanna upp pga nackskada, etc) – att var jag än gick var jag där.

Där och då öppnades det mediala upp igen. Jag började höra och känna massor. Särskilt på nätterna. Jag kände mig lätt tokig då jag inget “såg”. Överlag har jag aldrig “sett”, än så länge, utan mest “känt”, sk clairsentience.
Jag började prata med andarna, även om jag kände mig tokig att prata rakt ut i tomma intet. Allt blev lugnare hemma. Jag kände dock mig fortfarande oerhört rädd och stängde långsamt ner igen.
Sedan började jag gå mediumkurs 2010 hos Terry Evans. Halleduttan vad allt öppnade upp sig då. jag kommunicerade med andar till höger och vänster, fick budskap åt alla var jag än var. Allt gick snabbt och jag kunde inte stänga ner och inte heller sätta gränser. Vissa nätter kunde jag vakna av att sovrummet var iskallt och att det stod 20-30 jordbundna andar omkring mig som ville ha hjälp att komma över till andra sidan. Vart jag än gick så såg jag bilder runt alla människor, fick budskap till de runt mig på yogaklassen, etc. Jag kunde inte hantera detta utan stängde än en gång ner.

Nu är jag redo att öppna upp igen. Jag känner mig mer mogen som person (även fast jag oftast är oerhört tramsig – jag tror på att man ska leka mycket och inte ta livet så allvarligt 😉 ) Jag har lärt mig att sätta konstruktiva gränser. Jag har mera koll på egot och mycket annat jag känner är viktigt när det kommer till det mediala.

Men! Det är inte så lätt att komma tillbaka nu och det är denna resa jag tänker dela här. När jag satte igång 2010 kommunicerade jag klockrent med de andar jag träffade och hade sällan fel. Nu när jag börjar igen har jag en hel del fel. Det är läskigt och jobbigt, då jag själv känner att detta med andevärlden och det mediala är flummigt och det därför känns extra viktigt att ha alla rätt. Men jag ser dessa felavläsningar som något bra för mig – jag behöver lära mig att det är okej att göra fel, att inte vara bäst, etc. jag tänker att det kan göra mig bl a mer ödmjuk.

Ja, det var allt för denna gång. Ville mest berätta att jag är tillbaka och ska börja med det mediala och göra en av de saker jag är menad att göra här på jorden – hjälpa andra att hitta sina livssyften, finna sin inre glädje och känslan av att allt och alla är sammankopplade.

Everything is connected,
Lina ❤

Ps – Jag har inte aning om hur ofta jag kommer att blogga, så ifall du vill få ett mail varje gång ett nytt inlägg kommer så tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får, så är prenumerationen igång. Tack för att du följer med mig på denna resa!