Hej alla fina,
Denna tjej (dvs jag 😀 ) har inte bloggat så där otroligt mycket det senaste året precis 😉 Näe, livet blir inte alltid som man tänkt sig. Ofta är det som att livet kommer emellan livet i sig självt. Det är som talesättet: “Om man vill få Gud (Universum) att skratta så ska man göra upp planer för sitt liv”.
Ofta försöker vi tänka fram allt i vårat liv istället för att följa det flöde vi är ämnade att följa. Det flöde som gör att det mesta i livet blir enkelt och flyter på. Att allt blir som det ska vara, utan att vårt kontrollbehov försöker styra upp allt.
Det är lite där jag befinner mig just nu. Det är på alla sätt dags att sluta planera och tänka fram allt som ska ske i mitt liv. Det är dags att släppa taget och låta saker bli som de blir, utan att jag lägger i mig. Istället ska jag följa symboler och tecken jag får till mig och låta känslan i magen styra. Har magen en bra känsla så är det något jag ska göra, men om känslan i magen säger nej, njae, då är det nog inget för mig. Dock ska man ju vara noga med att inte låta rädslorna styra då även dom kan sätta sig i magen. För att skilja på intuition och rädsla brukar jag tänka så här –
När vi har en anledning till varför vi inte vill så är det ofta rädsla, men vet inte varför vi inte vill utan bara har en gnagande känsla i kroppen, jag då brukar det vara intuitionen som vill säga oss något. Det är den jag ska låta styra. Inte det lättaste, men jag måste.
Under alla år har jag försökt styra upp det mesta i livet och det har ju inte gått något vidare alltid, så det är dags att ändra taktik. Fortsätter man göra samma sak så får man ju förvänta sig samma resultat – ganska enkelt egentligen samtidigt som att släppa kontrollen inte kanske är det lättaste. Men för mig är det dags.
Jag var på healing hos mig fina vän Lee igår och det var mycket som kom upp om att ta bort olika sanningar jag har satt på mig själv. Om hur jag är och hur jag vill leva. För några år sedan läste jag mycket om att vara introvert och insåg jag var det. Detta efter att under all år ha trott jag var extrovert. Men näe, det är i min ensamhet jag tankar energi. Ibland med vänner, men oftast ensam. Sedan öläste jag om HSP och då insåg jag att jag var det också. Helt plötsligt var jag en känslig introvert och satte mig själv i ett fack jag tyckte en sådan person skulle passa in i.
Men näe, det är dags att titta utanför mina ramar och ta bort alla mina sanningar och bygga nya. Se och känna vad som verkligen är jag. Under resans gång har jag lite tappat bort mig och det är på alla sätt dags att hitta den som är jag.
Kanske du känner samma sak? Att det är dags att ta bort alla sanningar som du, och andra, har satt på dig och bli den du är menad att vara. Eller är du redan där, heja dig isf!
Sol och glädje och massa skratt och kärlek
Lina ❤
Ps – Jag bloggar väldigt sporadiskt, så ifall du inte vill missa ett inlägg – tryck på en av Följ-knapparna till höger. Bekräfta det mail du först får och sedan dyker det upp ett mail hos dig när jag gör ett inlägg på bloggen 🙂 Tack för att du följer med mig på denna resa!
Linas fotsteg 
Hej Fina Lina!
Kuuuul att få ett livstecken från dig! Det var länge sen nu..
Jag bloggar också lite sporadiskt, men inte så sporadiskt som du. Några blogginlägg i månaden brukar det bli iallafall.
Att vara autentiskt mig själv är nåt jag ständigt jobbar på. Det är så lätt att lägga på sig andras “sanningar” om vem jag är… plus att jag är lite av en kameleont som anpassar mig i relation till de jag för tillfället är med. Men som tur är har jag gränser jag inte träder över vad det gäller mig själv! Och så brukar jag tänka att olika delar av vem jag är visar sig i olika sammanhang och sällskap. Så jag är nog alltid ganska autentisk… Men vissa delar av vem jag är tycker jag bättre om än andra så de människor som tar fram det bästa i mig är de jag helst vill vara med. Men så är det kanske för de flesta?
Kram på dig!! ♥
LikeLike
Hej Anneli, Det är så roligt att du hänger med efter alla år. Tänk att du hittade min första blogg 2010 typ dagen efter mitt första inlägg. Jätteroligt!
Ja, att vara autentisk är så otroligt viktigt även för mig. Precis som du har jag under alla år varit en kameleont och anpassat mig till den jag umgåtts med. Jag var den “perfekta” dejten 😉 Men näe, det gör jag inte längre. Det gör mig dock lite förvirrad när jag är ute, vilket då resulterat i att jag inte varit ute så mkt bland folk då jag inte alltid vetat vem jag själv är och hur jag är. Jag vill så gärna vara genuin på alla sätt och prata om saker som är autentiska att jag numera kan bli så förvirrad när det pratas om ytliga saker som väder, jobb, kläder och annat. Har liksom inget riktigt att tillföra. jag vill hellre prata om livsdrömmar, mål i livet, hur man gör för att bli sitt bästa jag, etc. Men lätt att uppfattas wierd när man börjar prata om sånt 😉 Men det gäller att hitta sin rätta flock, där man hör hemma och på alla sätt kan vara den man är menad att vara. Jag har några sådana i mitt liv, men hoppas på att hitta fler 🙂
Jag läser inga bloggar alls sen flera år tillbaka, men jag ska titta in på din 🙂 ha en jättefin dag. Stor kram ❤
LikeLike
Jag gillar att vara en kameleont – så länge jag får välja själv när, hur länge och i vilket sällskap… Det finns tillfällen där det är en fördel att orka vara det. Men att ha “oaser” där man helt och fullt kan vara sig själv är viktigt för att ladda batterierna igen!
Innan jag fick mitt första barn valde jag att inte ha någon TV och då upptäckte jag hur vanligt det var att folk pratade om vad de sett för TV-program kvällen innan… *gäsp… Nu går jag på ett “Återbruks- och hantverkscafé” här där jag bor och där blir det ofta snack om TV-program (som en del skyndar hem för att titta på) och annat ganska ointressant, men jag kan tycka att i små doser kan det vara skönt att “bara prata strunt” och skratta åt små löjliga anekdoter. Det kan nästan vara vilsamt då man inte behöver engagera sig så mycket…
LikeLike
Förresten: Ja, tänk att jag har hängt med dig så länge!! 😀 Det känns kul!! ♥ Kram!!
LikeLiked by 1 person